Den här delen handlar om att lämna över ett jobb till en andra AI-agent, en med ett enda jobb och bara de verktyg jobbet kräver. Hittills har en enda agent gjort allt arbete: den skriver koden, kör testerna och kontrollerar sitt eget resultat. I Instruktionsfilen, det första en AI-agent läser, seriens andra del, fick den agenten en kort markdown-fil att läsa varje gång den startar.

En andra agent kan kosta mer än en enda: att lämna över ger mer modellanvändning och mer samordning. VS Codes dokumentation säger att det oftast räcker att be om en snabb sökning eller en liten ändring direkt. En andra agent lönar sig för ett jobb som du upprepar, till exempel att få en färdig ändring granskad.

En granskare som bara får läsa

Vi går tillbaka till den påhittade webbappen från del 2. Utvecklaren ber AI-agenten lägga till ett telefonnummer i registreringsformuläret. Agenten ändrar formuläret, lägger till en ny migrering (en fil som ändrar databasen) för kolumnen och kör testerna, som går igenom.

Utvecklaren vill ha en andra åsikt innan ändringen går in. Det som ligger närmast till hands är att be samma agent granska sitt eget arbete. Det är det svagare alternativet: agenten har hela samtalet framför sig, med varje val den gjorde på vägen, så den läser sin ändring genom sina egna resonemang och antaganden.

Det andra alternativet är en egen granskare, en subagent: en AI-agent som får en uppgift av en annan agent, huvudagenten. Den arbetar i ett eget sammanhang (context), alltså den text den har framför sig: sina instruktioner, uppgiften den har fått och det den har läst. När uppgiften är klar lämnar den tillbaka en sammanfattning.

En granskare som börjar med rent bord ser inte samtalet och läser koden som en kollega som inte har varit med och skrivit den skulle göra. Fördelen är att den inte delar huvudagentens antaganden. Kostnaden är att den inte vet vad ändringen är till för, så din begäran bör ange ändringen och dess syfte.

I Claude Code startar granskaren med samma instruktionsfiler som huvudagenten, så reglerna från del 2 når den.

Granskaren i exemplet har ett enda jobb. Den läser de ändrade filer som huvudagenten nämner och skriver sina synpunkter. Den får inte ändra någon fil, köra något kommando eller nå något annat system, så vad den än skriver är koden kvar som den var.

Utvecklaren läser synpunkterna och bestämmer vad som händer sedan.

En huvudagent som har skrivit en ändring lämnar en granskningsuppgift till en granskare, en subagent. Granskaren har ett eget sammanhang och får läsa och söka men inte ändra filer eller köra kommandon. Den lämnar tillbaka synpunkter. Utvecklaren läser dem och bestämmer.Ett jobb som lämnas överhuvudagentskrev ändringenlämnar över uppgiftengranskareett eget sammanhangfårläsasökafår inteändra filerköra kommandonsynpunkter tillbakaduläser och bestämmer
Granskaren. Den har ett eget sammanhang, får läsa och söka men inte ändra filer eller köra kommandon och lämnar tillbaka text. Utvecklaren bestämmer vad som händer sedan.

Granskaren kan ha fel. VS Codes dokumentation säger det rakt ut: separata sammanhang "kan lyfta fram olika problem men garanterar inga opartiska eller korrekta slutsatser" (vår översättning).

I fabriken bakom den här sajten är planerare, byggare och granskare också olika agenter, som vi beskrev i Därför driver vi en agentdriven mjukvarufabrik. När sajten byggdes om i september hittade granskningen två fel som måste rättas i arbete som en annan agent hade gjort.

Fyra delar i subagentens fil

Granskaren beskrivs i en fil, ungefär som instruktionerna gjorde i Instruktionsfilen, det första en AI-agent läser. Så här ser filen ut i Claude Code, som här är exemplet. Codex och GitHub Copilot bygger på samma idé med andra filnamn. De visas längre ner, i avsnittet om verktygen.

---
name: reviewer
description: Reviews a finished change in the web app for bugs and missing tests. Use it after the main agent has changed code and before the work is called done. It only reads and writes comments.
tools: Read, Grep, Glob
---

You review changes in this web app. Read the changed files and the tests
next to them.

Write your comments as a list, most serious first. For each one, give the
file, the line and what is wrong.

Delen överst, mellan de två raderna med streck, är frontmatter, där subagentens inställningar finns. Du och huvudagenten kallar subagenten vid dess namn (name). Huvudagenten läser beskrivningen (description) för att avgöra om den ska lämna över en uppgift. Raden tools anger vilka verktyg subagenten får använda. Under frontmatter kommer subagentens instruktioner, som den läser när den har fått en uppgift.

En subagents fil i fyra delar. Namnet är vad du och huvudagenten kallar subagenten. Beskrivningen, inramad, är vad huvudagenten läser för att avgöra om en uppgift ska lämnas över. Raden tools anger vilka verktyg subagenten får använda. Instruktionerna är vad subagenten läser när den har fått uppgiften.Subagentens fil i fyra delarnamereviewerdet du och huvudagenten kallar dendescriptionReviews a finished changedet huvudagenten läser för att väljatoolsRead, Grep, Globvilka verktyg den får använda, inga andrainstructionsYou review changes in…det den läser när den fått uppgiften
Granskarens fil i fyra delar. Den inramade delen, beskrivningen, är det huvudagenten läser för att avgöra om en uppgift ska gå till granskaren.

I frontmatter kan det finnas andra konfigurationer, till exempel en egen modell för subagenten, men de här fyra räcker för att börja.

När du väljer modell är en bra tumregel att anpassa den efter hur svårt jobbet är. Ett jobb som kräver omdöme, till exempel att granska kod, en plan eller en design, får en stark modell, medan ett tydligt jobb, till exempel att skriva kod utifrån en exakt beskrivning, kan gå till en liten och snabb modell. Görs det tvärtom kostar en stark modell mer än ett enkelt jobb kräver. En liten modell kan ge ett ytligt svar på ett svårt jobb.

Ansträngningsnivån (effort level) är en andra inställning som styr hur mycket modellen resonerar. Lägre nivå är snabbare och billigare för enkla uppgifter. Högre nivå ger djupare resonemang för svåra. Claude Code, Codex och Copilot i VS Code kan alla ställa in både modell och ansträngningsnivå i subagentens fil.

Skriv beskrivningen för huvudagenten

När huvudagenten avgör om den ska lämna över en uppgift väger den tre saker: vad du ber om, vad varje subagents beskrivning säger och hur läget ser ut just då, som Claude Codes dokumentation beskriver det.

VS Codes dokumentation nämner två saker som beskrivningen ska innehålla: vad subagenten gör och när den ska användas. En beskrivning som "Reviews code" säger bara det första. Beskrivningen i exemplet säger vad som granskas, när subagenten ska användas och att den bara läser. Det är "när" som huvudagenten behöver mest: efter att kod har ändrats och innan arbetet kallas klart.

Håll beskrivningen kort. I Claude Code har huvudagenten alla beskrivningar med sig, medan subagentens instruktioner läses först när subagenten körs. Lägg detaljerna i instruktionerna.

Ge den bara de verktyg jobbet kräver

I Claude Code är raden tools en lista över tillåtna verktyg (allowlist), vilket betyder att subagenten kan använda verktygen på listan och inga andra. Granskaren har Read, Grep och Glob, verktygen för att läsa och söka, så den inte kan ändra någon fil.

Utelämnar du raden får subagenten alla verktyg som en subagent kan få, också dem som ändrar filer. I GitHubs anpassade agenter (custom agents) är det likadant: ingen tools-rad betyder alla verktyg.

Exemplet på en granskare i Claude Codes dokumentation ger subagenten också Bash, verktyget för att köra kommandon, så att den kan köra git diff, kommandot som visar vad som har ändrats. Ett kommando kan göra mer än att läsa, så en granskare som bara ska läsa bör inte ha verktyget Bash. Utan Bash bör huvudagenten nämna de ändrade filerna när den lämnar över uppgiften, som den gör i exemplet.

Tumregeln är att börja med så få verktyg som jobbet går att göra med och lägga till ett när subagenten visar sig behöva det. VS Codes dokumentation rekommenderar verktyg som bara läser för säkerhetskänsligt arbete och säger att verktygslistan i en agent som delas i ett repository ska följa principen om minsta behörighet (principle of least privilege), alltså att ge en agent bara den behörighet jobbet kräver.

En rad i instruktionsfilen från del 2 ber en agent uppföra sig, medan ett verktyg den saknar inte går att missbruka: raden tools är en gräns utanför modellen, av det slag som del 1 beskrev. Behörigheter avgör vad en agent får ändra och när den måste fråga först. De är en egen inställning, som del 7 i serien tar upp.

Claude Code, Codex och GitHub Copilot

Verktygen beskriver vi så som dokumentationen såg ut den 30 oktober 2026. Det vi skriver kan ha ändrats sedan dess.

I Claude Code är en subagent en markdown-fil i .claude/agents/ i projektet, eller i ~/.claude/agents/ för alla dina projekt.

I OpenAI:s Codex är en subagent en TOML-fil i .codex/agents/. TOML är ett textformat för inställningar. Den här filen innehåller ett namn, en beskrivning och subagentens instruktioner.

Filen kan begränsa subagenten med inställningar: dokumentationen listar några, till exempel features.shell_tool, som du sätter till false för att minska vad en anpassad agent kan göra. Raden "Do not edit files" i exemplet nedan är en begäran och ingen gräns.

name = "reviewer"
description = "Reviews a finished change in the web app for bugs and missing tests. Use it after the main agent has changed code and before the work is called done."
developer_instructions = """
You review changes in this web app. Do not edit files.
Read the changed files and the tests next to them.
Write your comments as a list, most serious first. For each one, give the
file, the line and what is wrong.
"""

GitHub Copilot läser agentfiler från .github/agents/, med namn som slutar på .agent.md eller .md. I VS Code är bara de verktyg som står i filen tillgängliga, om filen listar verktyg. Granskarens fil heter .github/agents/reviewer.agent.md och har den här raden i sin frontmatter:

tools: ['read', 'search']

När huvudagenten lämnar över på egen hand

I oktober 2026 säger Anthropics promptguide att företagets senaste modeller lämnar arbete till subagenter på egen hand. De kan känna igen när en uppgift tjänar på en specialist och göra det utan att bli tillsagda.

De andra verktygen avgör på andra sätt. I VS Code kan huvudagenten välja att lämna över utan att bli ombedd. Copilots molnagent på GitHub.com kan använda en anpassad agent på egen hand, utifrån uppgiften, om inte den anpassade agentens fil stänger av det.

På din egen dator lämnar Codex över när du ber om det eller när instruktioner som AGENTS.md säger det. I Codex dokumentation är beskrivningen vägledning för användaren om när Codex ska använda subagenten.

Att lämna över på egen hand för med sig en risk: huvudagenten kan lämna över för ofta. Anthropics guide varnar också för att en modell kan starta subagenter för att utforska kod när en vanlig sökning är snabbare och räcker. Det lägger till den kostnad som beskrevs i början av den här delen.

En rad i instruktionsfilen från del 2 kan säga när det lönar sig att lämna över:

- Hand a finished change to the reviewer: it reads the change without your history.
- Do small edits and lookups yourself: a hand-over costs more than it saves.

Felsökning

Om huvudagenten aldrig lämnar över på egen hand, ber du om subagenten vid namn:

Use the reviewer subagent to review the change in the sign-up form.

I Claude Code fungerar det oftast. Skriver du @ och subagentens namn ser Claude Code till att subagenten körs för just den uppgiften.

Om det fungerar att nämna subagenten men huvudagenten aldrig väljer den på egen hand, börja med beskrivningen: skriv när subagenten ska användas, som exemplet gör. I Claude Code uppmuntrar en fras som "use proactively" i beskrivningen huvudagenten att lämna över utan att bli ombedd. Claude Codes råd är att skriva beskrivningar som pekar ut en enda subagent.

I Copilot är en andra orsak raden disable-model-invocation: true i filen, som hindrar huvudagenten från att välja subagenten på egen hand.

Om det inte hjälper att nämna subagenten vid namn heller, titta på filen. Claude Code hoppar över en fil som saknar beskrivning. I VS Code måste namnet skrivas exakt som i filen, med samma versaler. Verktyget Run Subagent måste också vara valt under Configure Tools.

När huvudagenten lämnar över för ofta, gör du beskrivningen smalare och lägger till raden från förra avsnittet i din instruktionsfil.

När synpunkterna är ytliga har granskaren troligen börjat utan att veta vad den ska titta på. Skriv i din begäran vilken ändring som ska granskas och vad ändringen ska göra, som det första avsnittet sa.

Börja litet

Vi skulle börja med ett jobb som du redan gör på samma sätt varje gång och som inte behöver hela samtalet. En granskning av en färdig ändring är ett bra första jobb, eftersom den går att göra genom att läsa.

Be verktyget skriva subagentens fil åt dig och lägg den i mappen för ditt verktyg, som avsnittet om verktygen anger. Läs den sedan och korta ner den: ge subagenten bara verktyg som läser, skriv beskrivningen som vad den gör och när den ska användas och håll instruktionerna till några rader.

Prova den på en färdig ändring. Nämn subagenten vid namn i begäran första gången och läs synpunkterna den lämnar tillbaka som du skulle läsa en kollegas.

Lägg till ett verktyg, eller ytterligare en subagent, först när den första har visat sig vara till nytta.

Vad som kommer härnäst

Arbetstitlarna kan ändras på vägen.

  1. Från AI-chatt till agentiskt arbete
  2. Instruktionsfilen, det första en AI-agent läser
  3. Ge varje AI-agent ett eget jobb (den här delen)
  4. Skills, när arbetet ska göras likadant varje gång
  5. MCP, så når AI-agenten andra system
  6. Var AI-agenten körs och vem som startar den
  7. Sätt gränserna i förväg
  8. Vad som har ändrats på vägen – de senaste modellerna behöver mindre styrning än de förra, men fortfarande en del